Wow.

Alltså. Nej. Men… Kul!

Det har gått mer än två veckor. Mir har fortfarande en blåsa på långfingret och Linus har fortfarande inte slutat grubbla på vad i “ta bussen som går 10.23” som var otydligt.

Vi båda är helt och fullt genomsyrade av den där känslan när ett nytt intresse med buller och bång slår en i skallen. Som när en var liten och just upptäck musik, eller böcker, eller ett nytt TV-spel som det verkligen inte går att sluta spela.

Som när en är nybörjare och vill lära sig. Som att för första gången få till en ton på ett instrument, göra en dribbling med en boll, sätta ett trick med cykeln, läsa, rita, laga mat… För första gången.

Nu behövs ni mer än någonsin.

Här kommer det underlag för utvärdering som vi tjatat så mycket om. Svara som ni vill, svara hur mycket ni vill, varje ord och handling uppskattas!